Illustration: Ur boken "Jernbanesamarbeid over grenserne – Nordiska Järnvägsmannasällskapet 1874–1984" (Bjørn Holøs)

NJS HISTORIA

NJS bildades i Köpenhamn den 28 augusti 1874 och är en av Nordens äldsta, fortfarande aktiva samarbetsorganisationer. Bakgrunden till NJS tillkomst var ett växande intresse för samarbete mellan framför allt ban- och maskiningenjörer från Sverige, Norge och Danmark och behovet av ett gemensamt forum för att diskutera och utveckla tekniska lösningar. Finland blev medlem på dagen 50 år efter bildandet, den 28 augusti 1924, efter att landet blivt självständig från att ha varit ett ryskt storfurstendöme.

Det första dokumentationen mot det som skulle utvecklas till NJS är ett protokollfört möte i Eslöv den 18 maj 1867 mellan tio baningenjörer. Detta följdes upp med ett nytt möte i Södertälje den 14 september samma år då även maskiningenjörer, en löjtnant från finländska väg- och vattenbyggnadskåren och en överbanmästare från Själlands järnvägar deltog. Därefter anordandes sporadiska möten i Sverige och vid ett möte i Jönköping år 1869 beslutades att bilda en egen förening med namnet "Järnvägsmannasällskapet". Även om föreningen var svensk kom en och annan deltagare från både Danmark, Finland och Norge att delta i föreningens möten. En viktig del i samband med sällskapets möten var besök på närliggande "industirella verk och anläggningar om hvilka det kunnat vara af intresse och nytta för deltagarna att vinna närmare kännedom". Intresset från grannländerna ökade och sällskapet utvecklades successivt från att ursprungligen vara svenskt till att bli ett gemensamt nätverk för yrkesmän inom järnvägarna i Sverige, Norge och Danmark.

DEN NORDISKA VERKSAMHETEN BILDAS

Den 28–29 augusti 1874 anordnades ett möte i Köpenhamn som var av särskild betydelse "till följd av det varma intresse för sällskapets värksamhet som vederbörande högre myndigheter och järnvägsförvaltningar lade i dagen".  Detta möte blev startskottet för att formalisera samarbetet på det nordiska planet med nya stadgar. I de ursprungliga stadgarna som antogs vid det konstituerande mötet i Köpenhamn den 28 augusti 1874 går det bland annat att läsa följande:

• att sällskapet har till ändamål att genom utbyte af åsigter och erfarenhetersrön utveckla kännedomen till järnvägars anläggande och drift, äfvensom att befrämja personlig bekantskap mellan järnvägsmän; hvilket ändamål sällskapet söker vinna förnämligast genom möten och utgifvande af en tidning,
• att sällskapets medlemmar utgöras hufvudsakligen af personer som äro eller varit anställda vid jernbanor i något af de skandinaviska rikena, äfvensom tillverkare af jernvägsmateriel inom dessa land,
• att sällskapets värksamhet ledes och des angelägenheter handhafvas af en styrelse, bestående af tolf ledamöter, fyra för hvartdera af de nämnda trenne landen,
• att de för varje särskilt land utsedda styrelseledamöter utgöra en för samma land fungerande styrelseafdelning, var med sin sekreterare,
• att allmänt möte hålles mins en gang hvartannat år tid och ställe som af styrelsen bestämmas: samt
• att nya medlemmar intagas i sällskapet af styrelseafdelningen för det land de tillhöra.

Antalet medlemmar i Järnvägsmannasällskapet uppgick vid bildandet till 437 personer, varav 196 svenskar, 56 nordmän och 185 danskar. Noterbart är att stadgarna inte nämner att sällskapet är öppet enbart för män, men det skulle dröja ända fram till det allmänna mötet 1909 innan kvinnliga deltagare dyker upp. Vid detta möte deltog åtta kvinnliga medlemmar från Norge, två från Sverige och en från Danmark. Järnvägsmannasällskapet hade därmed tagit det första steget mot ökad jämställdhet, även om det skulle ta ytterligare närmare 100 år innan sällskapets namn avspeglar att det inte enbart har järnvägsmän medlemmar. Vid det allmänna mötet i Jönköping år 2006 beslutades att ändra namnet från Nordiska Järnvägsmannasällskapet (NJS) till NJS – forum för nordiskt järnvägssamarbete.

FINLAND BLIR MEDLEM OCH EN NY ERA BÖRJAR

Vid det allmänna mötet år 1924 som hölls på samma plats (Köpenhamn) och på dagen 50 år efter att sällskapet bildades (27–29 augusti) upptog även Finland som medlem. Samtidigt ändrades namnet från Järnvägsmannasällskapet till Nordiska Järnvägasmannasällskapet (NJS) för att markera att NJS nu omfattar medlemmar i de fyra nordiska länderna Sverige, Danmark, Norge och Finland. Samarbetet mellan de fyra nordiska ländernas järnvägar och den fackmässiga profilen tydliggörs genom att NJS ska ta upp sådant som har ett särskilt intresse för den nordiska järnvägsbranschen, att politiska frågor och sådant som rör löne- och arbetsvillkor inte ska behandlas, samt att fyra särskilda facksektioner bildas: A – Administration och ekonomi, B – Banteknik, C – Maskin- och elektroteknik, samt D – Trafik.

De fyra järnvägsförvaltningarna och andra järnvägsföretag knyts till NJS som företagsmedlemmar, något som ger NJS en solid ekonomi eftersom företagsmedlemmarna betalar en rundlig medlemsavgift. Det blir ocskå praxis att de nordiska generaldirektörerna axlar rollen som ordförande i de nationella avdelningarna, något som stärker sällskapets status. Därmed blev NJS officiellt samarbetsorgan mellan de nordiska järnvägsförvaltningarna ända fram till reformeringen av järnvägen i slutet av 1980-talet. Det nordiska samarbetet inom NJS har bidragit till tekniska framsteg där sällskapet bland annat varit en del i utvecklingen av järnvägstelefoni (1877), genomgående bromsar (1881) och eldrift (1899). Under andra halvan av 1900-talet har NJS till viss del varit inriktat mot rationaliseringar och effektivisering av järnvägen i takt med en alltmer ökad konkurrens från vägtrafiken.

NYA FÖRUTSÄTTNINGAR MED AVREGLERING OCH JÄRNVÄGSREFORMER

I samband med järnvägsreformerna, som inleddes i Sverige år 1988 när dåvarande Statens Järnvägar delades i SJ och Banverket, började en ny tid för NJS. I en omvärld som snabbt förändrades i och med att de gamla järnvägsförvaltningarna splittrades i nya organisationer och aktiebolag tvingades NJS att söka nya former för det nordiska samarbetet. Medlemsbasen breddades till att omfatta även medlemmar i nya organisationerna, såsom trafikföretag, underhållsbolag, konsulter, trafikbeställare, infrastrukturförvaltare, med mera. Alla med det gemensamt att de har en yrkesmässig koppling till järnvägsbranschen i något av de nordiska länderna. Det ursprungliga ändamålet för NJS, att utveckla medlemmarnas kunskaper om järnvägars anläggande och drift samt bidra till samhörighet och utgöra ett nätverk inom den nordiska järnvägbranschen, är fortfarande lika aktuellt. Även om det sker i en annan form än år 1874.

MEDLEMSTIDNINGEN NORDISK JÄRNBANETIDSKRIFT

NJS har sedan starten år 1874 givit ut en egen tidning, Nordisk järnbanetidskrift (NJT). Att medlemmarna inte enbart skulle träffas i olika möten, utan också dela information och erfarenheter ansågs så viktigt att det skrevs in i stadgarna som andogs vid det konstituerande mötet. Efter utbrottet av Andra världskriget, Rysslands angrepp på Finland den den 30 november 1939 och det tyska invasionen av Danmark och Norge den 9 april 1940 blev det praktiskt taget stopp i postgången från Danmark och Norge till Sverige. Tyskarna hade dessutom infört censur av all post vilket medförde att der kunde ta flera veckor för ett brev mellan länderna att komma fram. Därför beslutades att stoppa utgivningen av NJT år 1940 för första gången sedan 1874. Så småningom blevförhållandena mer normala och i september 1940 återupptogs utgivningen av tidningen, inte minst för att det under rådande omstädnigheter var det enda sättet att manifestera NJS liv och verksamhet.

Ansvaret för att producera NJT har skiftat mellan de fyra länderna. Sverige övertog ugivningen efter det allmänna mötet 2002 och har sedan dess ansvarat för produktionen av Nordisk järnbanetidskrift. För det redaktionella arbetet finns ett nordisk redaktion med nationella redaktörer, en i respektive land. Produktion och distribution finansieras i dag huvudsakligen av annonsintäkter.